Till startsidan / menyn / ultraljud vid skadedjurssanering

Det råttgiftsindustriella komplexet

I kampen mot skadedjur försvaras förlegade och miljöfarliga saneringsmetoder av en allians av inhemska och internationella storföretag, vilka för att travestera en fd svensk försvarsminister kan kallas "det råttgiftsindustriella komplexet".
Trots en ökad medvetenhet hos människor i miljöfrågor, är giftkomplexets grepp om saneringsmarknaden idag hårdare än någonsin.


Det råttgiftsindustriella komplexet innefattar storbolag som våra ledande saneringsföretag (Anticimex, Nomor, etc.), i princip alla försäkringsbolag, de för testning och utveckling av gifter beroende vetenskapliga institutioner som t.ex. Danska Statens Skadedyrslaboratorium (DSS), samt sist men inte minst de multinationella giftproducenterna själva som t.ex. ICI, Bayer och Hoechst.

Lönsam intressegemenskap
Vad skulle då det råttgiftsindustriella komplexet ha för gemensamt intresse av att den rådande råttgiftshegemonin består?

Att giftindustrin vill kunna fortsätta att leverera sina miljöskadliga produkter är uppenbart för var och en.

När det gäller vetenskapliga institutioner som t.ex. DSS, så behöver man inte ha någon högre examen i djurs beteende för att inse, att det här måste föreligga ett beroendeförhållande till deras helt dominerande uppdragsgivare, dvs giftindustrin.
Symbiosen blir uppenbar när man studerar någon av de mösskrämmartester som institutet har utfört under åren. De är upplagda på ett sådant sätt att de helt enkelt inte kan lyckas!
DSS målsättning måste således vara att döma ut allt vad elektronik heter. Man vill självfallet inte bidra till att skada sina viktigaste kunders giftförsäljning, och därmed "såga av den gren man själv sitter på".

Men vad har då saneringsföretag och försäkringsbolag att vinna på att fortsätta att leverera råttgift till sina kunder, när det idag finns långsiktigt effektivare och miljövänligare alternativ till hands? Pengar! Mycket pengar! Varje gång Anticimex t.ex. rycker ut för att sanera ett hus från möss, så skickar man en räkning till fastighetsägarens försäkringsbolag, såvida denne inte har ett eget abonnemang med saneringsföretaget (från ca 1000 - 3000 kr/år beroende objektets läge). Försäkringsbolaget å sin sida lägger på sin kalkylerade vinst på räkningssumman, och bokför det hela mot saneringsdelen i alla i bolaget tecknade villaförsäkringar.


Dold obligatorisk saneringspremie
Samtliga villaförsäkringstagare får således kollektivt betala för den sanering som blir utförd via försäkringspremien. Den stora finessen för sanerings- och försäkringsbolagen är att kunden i princip inte märker av debiteringen. Den är ju inbakad i villaförsäkringen, och är för övrigt obligatorisk (!?) hos alla bolag utom hos Lita.
Skulle saneringsbolagen börja installera elektroniska mösskrämmare hos sina klienter, skulle årskostnaden för saneringsdelen i villaförsäkringen för respektive försäkringstagare drastiskt sjunka. Detta skulle i sin tur innebära att försäkrings- och saneringsbolagens intäkter skulle minska med uppskattningsvis några hundralappar per klient och år, vilket för de större bolagen totalt skulle motsvara åtskilliga tiotals miljoner årligen. Detta vore ett intäktsbortfall som såväl saneringsföretagens som försäkringsbolagens verkställande ledningar skulle få svårt att förklara för bolagens respektive styrelser och aktieägare.
Konsumenten är således helt i händerna på det oligopol av försäkringsbolag, som av lönsamhetsskäl och i symbios med giftindustrin och de stora saneringsbolagen inte är ett dugg intresserade av att hålla saneringskostnaderna och därmed villapremien nere.
Att giftspridningen för profitens skull får fortgå och på miljöns bekostnad med sekundärförgiftning av rovfåglar och vattenorganismer som konsekvens är stor synd och skam!


Spel för galleriet
Representanter från Anticimex brukar ofta säga:
- Ingen skulle vara gladare än vi om mösskrämmare fungerade, men Danska Statens Skadedyrslaboratorium har påvisat att de inte har någon verkan .....

Uttalandet verkar mycket trovärdigt, inte minst med tanke på referensen till ett statligt danskt testinstitut.
Men med vetskapen om DSS roll som en enligt branschkunniga förtäckt lobbyorganisation för råttgiftsindustrin, samt med beaktande av ovan relaterade principiella lönsamhetskalkyl, så är uttalandet från Anticimex enbart ett spel för galleriet Man vet mycket väl att elektronisk skadedjurssanering fungerar. Det är bara inte lika lönsamt som att leverera gift!


Väl inarbetat varumärke
Institutionen Anticimex är väl rotad i den svenska folksjälen. Det måste vara ett varumärke, som i jämförelse med t.ex. Coca Cola och McDonald´s i Sverige är minst lika väl inarbetat.
Många människor har vanföreställningen att Anticimex är någon slags allmännyttig institution med alla medborgares bästa för ögonen. Fakta är att aktiebolaget Anticimex är ett affärsdrivande företag. Som sådant har det i första hand sina aktieägares bästa för ögonen. För några år sedan köptes Anticimex Ab av det internationella investmentföretaget EQT. Att detta multinationella jätteföretag skulle ta några som helst miljöhänsyn på bekostnad av lönsamheten är knappast troligt. Denna lönsamhetspolicy till förfång för miljön genomsyrar självfallet även dotterbolaget Anticimex Ab!

För att ge ett exempel på hur väl institutionaliserad Anticimex är, så skrev en reporter från en av landets ledande dagstidningar för några år sedan en artikel om elektronisk skadedjurssanering. Artikeln var för mösskrämmares vidkommande relativt positiv. För att tidningen skulle slippa att bli nerringda av intresserade människor, så föreslog företaget som hade lämnat uppgifter om elektronisk sanering att deras namn och kanske kunde inflikas i artikeln.
- Oh, nej, det går då rakt inte! Det vore reklam, sade journalisten, och med det fick man nöja sig.
När tidningen kom ut påföljande vecka, döm om mösstörar-leverantörens förvåning när man upptäckte att Anticimex var nämnd i var och varannan mening. Det var tydligen inte reklam!!??


Det råttgiftsindustriella komplexets dominans i media
För att ytterligare belysa den totala dominans som det råttgiftsindustriella komplexet med saneringsföretagen som spjutspetsar har i media kan även följande relateras.

En missnöjd kund, som inte riktigt förstod förutsättningarna för en lyckad sanering med elektroniska skrämmare skrev en kritisk insändare till konsumenttidningen Råd & Rön. Detta organ, som är Konsumentverkets egen månadstidning, åtnjuter ett stort förtroende för sin seriösa framtoning och strikta objektivitet.
Trots tidningens höga ambitioner just när det gäller opartiskhet, skedde här hos den ansvarige journalisten en lika olycklig som ryggradsmässigt betingad reflex. Istället för att be den utpekade leverantören av mösskrämmaren om ett genmäle som brukligt är, så lät Råd & Rön ordet gå till Anticimex (hepp!?).
Det behöver knappast påpekas att saneringsföretaget tog tillfället i akt och "strödde salt i såret". Vad annat kan man förvänta sig av en leverantör av råttgift?


Råd & Rön censurerar fakta
Det bestickande och olustiga i sammanhanget är, att när leverantören av mösskrämmaren, så småningom fick sitt rättmätiga genmäle, så censurerade Råd & Rön, och i princip på Anticimex uppdrag helt sonika otvistiga fakta i genmälet!
Mösskrämmarleverantören fick inte kalla Anticimex för vad saneringsjätten obestridligen är - en konkurrent om saneringsobjekten.
Chefsredaktören och ansvarige utgivaren av Råd & Rön, Jan Bertoft motiverade sitt censurbeslut med, hör och häpna:
- Anticimex anser inte att ni är en konkurrent till dem ....
Så mycket för Råd & Röns opartiskhet! Inte nog med att det råttgiftsindustriella komplexet med alla medel försöker skydda sina intressen. Även media och våra myndigheter tycks mer eller mindre medvetet (!?) gå dess ärenden.


Järngrepp om saneringsbranschen
Som ovan redogjorts för, så åtnjuter det råttgiftsindustriella komplexet människors och myndigheters fulla förtroende. Inte ens den mest flagranta och genomskinliga desinformation från giftkomplexets företrädare tycks kunna ändra på detta.

Inte heller den sk Utbytesregeln (Miljöbalken Lag 1998:808, 2 kap. ), som föreskriver att kemiska produkter som kan ersättas med mindre farliga produkter skall undvikas, tycks kunna driva utvecklingen i rätt riktning.

Det kommunala Upphandlingsbolaget inom Göteborgs kommun slår sig för bröstet och talar vackert om "Grön upphandling". På många förskolor i staden oroas man över att barnen kan få i sig råttgift. En leverantör av elektronisk utrustning för möss- och råttsanering blir därför ombedd av personal på en förskola att lämna offert till Upphandlingsbolaget. Vid kontakt med det kommunala bolaget blir det dock kalla handen. "Vi kan endast ha leverantörer som kan utföra samtliga saneringstjänster...."
Så mycket för miljövänlig upphandling. Något annat en ett spel för galleriet är det knappast....!

Det är olyckligt för vår miljö, att kommunernas miljökontor, media och vanliga människor inte tycks kunna inse, att giftmånglarnas information inte är något annat än partsinlagor!

Det råttgiftsindustriella komplexet håller tillsvidare saneringsbranschen i ett lönsamt och ack så giftigt järngrepp. Ett grepp som man inte ämnar släppa, såvida inte miljöopinionen och journalisters klarsynthet tvingar dem därtill.



Copyright © 2008 R.P. Båth
AB Soveco International står för miljövänligt skydd för människor, hus och trädgård

Innehåll - råttgiftsindustriella komplexet