SVT:s konsumentprogram "Plus" vilseleder tittarna. Det skriver MATTIAS SVENSSON.
Han vände sig till "Plus" eftersom han trodde att försäkringsbolaget Skandia lurat honom. Men innan inslaget hunnit sändas insåg han att det var han som hade fel och informerade "Plus"-redaktionen. Där tyckte man att det var okej att programmet byggde på felaktiga uppgifter och sände ändå.
Konsumentprogrammet "Plus" är känt för att nitiskt nagelfara marknadens varor och tjänster. De som inte håller måttet kastas symboliskt i soptunnan. Själva är de dock inte lika noga med kvalitetskontrollen. Ett inslag om pensionsförsäkringar sändes trots att redaktionen visste att siffrorna inte stämde och att den som intervjuades hade räknat helt fel. Jag vet. Det var nämligen jag som hade fel.
Det började som så ofta med ett brev. Från Skandia kom ett halvårsbesked på en pensionsförsäkring. På grund av mitt eget fondval har den länge gått dåligt, men sedan något år har jag bytt till en fond med lägre risker och god värdeutveckling. Därför ville jag se hur mycket jag tjänat.
Då räknade jag fel. Och blev förbannad. Jag trodde att redovisad värdeökning inkluderade min inbetalade premie på 1200 kronor Kvar blev då 240 kronor i avkastning eller 480 kronor på årsbasis. Samtidigt uppgick avgifter och skatter till ett högre belopp. Även när fonden gick med vinst trodde jag mig gå med förlust.
Vad skulle jag göra? Sluta spara helt, och låta sparkapitalet ätas upp av skatter och avgifter innan jag kan röra det? Fortsätta med ett lågt belopp som jag trodde inte gav någon avkastning ens i goda tider? Eller öka premien hos ett företag som jag trodde hade skinnat mig?Då tänkte jag att man åtnlinstone kan varna andra för att spara små summor i sparformer med höga fasta avgifter. "Plus" nappade och gjorde en intervju.
På fredagen innan "Plus" ska sändas får jag kontakt med Helena Thessen, klagomålsansvarig på Skandia. Vid vårt samtal går det upp för mig att jag har förstått halvårsbeskedet helt fel. Värdeökningen under halvåret inkluderar inte alls mina premier och uppgår således till ett belopp som betydligt överstiger avgifter och skatter. På årsbasis.har jag i själva verket haft en nettoavkastning på 2 300 kronor, en 10-procentig ökning av sparat kapital. Dessutom visar det sig att Skandia redan 1996 ändrade sina regler för nytillkommande sparare så att minsta månadspremie är 500 kronorDjupt generad vänder jag mig till "Plus" och ber dem att ta bort mig ur sitt inslag. Alla resonemang jag fört bygger ju på min felräkning. "Plus"-journalisten är dock ledig och jag får inte tag på henne förrän på måndag morgon. Samma dag som programmet går. Då får jag reda på att hon redan från början förstått att jag räknat fel. Hon lugnar mig med att felräkningen klippts bort ("Vi har fångat din ilska" "Men? jag är inte förbannad längre") och säger att inslaget varken kan redigeras eller utgå.
På måndag kväll, den 27/9, sänds reportaget. "Plus" huvudspår är att hela mitt sparande är mindre värt än premierna jag betalat in under tio år, och att jag nu inser att Skandias utfästelser var gissningar och struntprat. Men den totala värdeutvecklingen var aldrig något jag klagade på. Jag valde själv att spara till hög risk, vilket jag förklarade i mina kontakter med "Plus".
Min inbetalda halvårspremie jämförs med avgiften för hela året, 38 procent "som går rakt i gapet på Skandia". Att avgiften skulle vara på halvårsbasis var "Plus"-journalistens eget spår. Jag höll det för osannolikt och kunde efter ett tag ge säkert besked. Avgiften var för hela året. Även Skandia påpekar detta för "Plus". Ändå görs den felaktiga jämförelsen i reportaget.Mitt klagomål, halvårsbeskedets värdeökning i relation till avgifter och skatter, visas inte alls i "Plus" räkneexempel. Men i intervjun säger jag i stort sett bara saker som är relaterade till denna felräkning. Tre gånger upprepar jag i inslaget att mitt sparande trots god värdeutveckling inte går med plus efter avgifter och skatter. Precis det påstående som "Plus" journalisten redan från början visste var fel.
"Plus" borde naturligtvis ha slängt reportaget i sin soptunna, men valde att sända det trots sakfelen. Jag kan inte frigöra mig från misstanken att det inte är något unikt exempel på hur journalistik bedrivs i dag. Hur många snyftreportage görs utan koll på om de påstådda offren verkligen vet vad de pratar om? I det här fallet var det faktiskt småspararen (och public service-programmet) som hade fel och det skamfilade storföretaget som var utan skuld. Hur ofta presenterar våra medier berättelser med sådan sensmoral?
Ur Expressen lördagen den 23 oktober 2004
