Mannen som gav 'sågning i Plus' ett ansikte

Pelle Båth
I mer än 45 år har Pelle Båth varit företagare. Med förflutet som elitseglare ihop med sin bror på 60/70-talet ("Stor Grabb nr 15"), gav han sig in i segelbåtsbranschen. I mitten på 80-talet kompletterade han sitt båtsortiment med produkter som dricksvattenfilter och elektroniska mösskrämmare.
Det kanske han inte skulle ha gjort, om han hade vetat det han vet idag!
3, nej 4 gånger har han blivit sågad i Plus — nu senast 09-10-15,
gått ner för räkning, men alltid kommit igen, stärkt ur krisen.


Menar du att Sverker Olofsson har slängt dina produkter i soptunnan tre gånger?

– Nej, men programinslagen har varit så generellt fördömande att alla aktörer i branschen har blivit drabbade.

Är det inte lite omdömeslöst att välja såpass kontroversiella produkter?
– Nej, det var och är fortfarande inget som helst fel på våra produkter. Misstaget vi möjligtvis gjorde, var att vi utmanade de stora aktörerna i respektive bransch och det gör man inte ostraffat. Att infotainmentprogram som t.ex. Plus skulle gå deras ärenden, underlättar ju inte precis.

Men Plus är ju ett konsumentprogram baserat på undersökande journalistik?
Nej inte alls! Man måste göra skillnad på journalistik och journalism. Undersökande journalistik förmedlar den "verkliga verkligheten". Det Plus ägnar sig åt, är journalism eller mediaverklighet, vilket är en mer eller mindre vinklad version av den verkliga verkligheten. Skälet till sanningsdiskrepansen är givetvis rädslan för att inte höras eller synas i det allmänna mediabruset. Etermedias strävan efter allt högre tittarsiffror gör att man inte längre tvekar att göra våld på sanningen och då har vi infotainment...!
Statsvetaren Stig-Björn Ljunggren beskriver på ett utomordentligt sätt fenomentet infotainment i sin nya bok; När media tar makten.

När blev du sågad första gången?
– Det var i maj 1988. Vi hade sålt ett dricksvattenfilter i flera år och plötsligt tyckte Livsmedelsverket, som ansvarar för dricksvattnet i Sverige, att vår och andra filterförsäljares kritik mot bl.a. klorering av det kommunala vattnet blev för uppmärksammad. Telefonsamtalen till Livsmedelsverket från oroliga människor blev allt fler. Kan vi lita på vårt kommunala vatten var frågan för dagen.
Myndigheten gaddade ihop sig med Plus, presenterade några filter i programmet och skrämde TV–tittarna med budskapet att det skedde bakterietillväxt i alla filtren, vilket skulle vara farligt.

Är det inte det då?
– Nej, normalt inte alls. Visserligen kan en viss bakterietillväxt ske i filterhuset, men det är skillnad på bakterier och bakterier. De flesta är helt harmlösa, vilket en stor samtida undersökning av dricksvattenfilter vid Yale University i USA också visade. Den testrapporten negligerades av Plus. Det var myndighetens ord som fick gälla. Att klor är och förblir ett första klassens gift och inte har i dricksvatten att göra, det struntar våra myndigheter i.

Så vad hände?
– Sverker Olofssons slutord: "Vi kan alltså konstatera att samtliga filter ger ett klart sämre dricksvatten än ditt kranvatten", var spiken i kistan för vår bransch. Vår produkt stendog över en natt. Det vara bara att lägga ner den verksamhetsgrenen.

Anmälde ni inte programmet för Granskningsnämnden?
– Nej, först var vi så chockade att vi inte kom oss för det och sedan trodde vi ändå inte att vi skulle kunna få någon upprättelse värd namnet.

Den andra gången då?
– Det var 1995. Först var det Harald Treutiger i Rena Rama Sanningen som i april med hänvisning till Danska Statens Skadedjurslaboratorium förklarade att elektroniska mösskrämmare inte fungerade. När vår försäljningssäsong började i september var orderingången plötsligt halverad mot normalt. Sen strödde Sverker Olofsson salt i såret, genom att i november kasta en konkurrentprodukt i soptunnan. Försäljningen minskade då ytterligare.

Men nu anmälde ni väl till Granskningsnämnden?
– Ja, nu var måttet rågat, så vi anmälde Rena Rama Sanningen. Nämnden ansåg emellertid i sitt friande svar att; "Danska Statens Skadedjurslaboratorium måste väl veta vad de sysslar med…"

Gör de inte det då?
– Det är delade meningar om det. Vi har goda belägg för att laboratoriet har en intressegemenskap med råttgiftsproducenterna och som sådana är de jäviga. Det är en lång historia, men om man betänker att laboratoriet sedan 50-talet har haft goda inkomster från tester av 1000-tals råttgifter, men fram till dags dato endast har provat 11 st elektroniska mösskrämmare, är det inte så svårt att gissa var lojaliteten ligger någonstans.
                                               En sammanfattning finns att läsa på www.musfritt.nu/dss.html

Inslaget i Plus då?
– Leverantören av konkurrentprodukten tackade nej till ett genmäle, då man själva inte visste mycket om elektronisk sanering. Eftersom vi redan var hårt drabbade av Harald Treutigers program från april, så kunde vi inte leda i bevis att vi hade blivit ytterligare skadedlidande på grund av inslaget i Plus. Vår försäljningsstatistik visade sambandet hur tydligt som helst, men det hade nog inte imponerat på Granskningsnämnden.

Vad hände sen?
– Eftersom vi släppt alla annan verksamhet och sedan 1993 koncentrerade oss helt och hållet på elektronisk skadedjurssanering, var det ett dråpslag mot vårt företag. All personal fick gå och det tog fyra tunga år innan försäljningen kom igång igen.

Hur lyckades du med det?
– Försäljningen gick tack och lov inte ända ner till noll. Nöjda kunder fortsatte att rekommendera TOPO STOP® för vänner och bekanta och det blev räddningen för mitt företag. Det var bara att dra ner omkostnaderna till ett minimum och som vi seglare säger: Blir det motvind, så lär du dig kryssa….!

Och nu har det alltså hänt en tredje gång?
– Ja, råttgiftslobbyn fick ensamt audiens hos Sverker Olofsson i Plus-studion och kunde återigen desinformera om elektronisk skadedjurssanering. Man visade upp några ultraljudsskrämmare i TV-rutan och sedan drog man hela branschen över en kam med svidande kritik. Bl.a. med hänvisning till åtta år gamla tester från Danska Statens Skadedjurslaboratorium. Sverker Olofssons uttalande med hänvisning till det danska institutet: "… elektroniska skadedjursskrämmare är i stort sett värdelösa….", säger allt om generaliseringen. Programinslaget var för övrigt fullt av osakligheter och tendensiösa uttalanden.
                                   Sammanfattning av programinslaget i Plus finns på sajten www.musfritt.nu/plus.html

Ligger det inte något i kritiken?
– Nej, inte det minsta. Inslaget i Plus var ett av branschdominantens sätt att via en "aningslös" Public Service TV försvara oligopolet och deras mycket lönsamma verksamhet mot uppstickare som vi.

Menar du att TV lät sig utnyttjas?
Ja, men kanske inte medvetet. I stressen att få färdigt ett programinslag i tid till sändning, är det svårt att hinna kontrollera alla faktauppgifter. Eftersom Plus genre är infotainment, i vilken man skapar sin egen mediaverklighet, gjorde redaktionen det lätt för sig genom att lita på Anticimex. Det borde man inte ha gjort..!
Journalisten Yrsa Stenius beskrev företeelsen väldigt bra på Medieakademins årliga seminarium i Göteborg i slutet av november, där ämnet för dagen var den moraliska förlusten inom press och etermedia. Hon beskrev media som; "en fabrik, som tar in råvara och på kortast möjliga tid förädlar den till någonting som går att sälja...". Det säjer sig självt att råvaran på grund av tidspressen ofta tenderar att bli vit- eller svartmålad som färdig produkt. Och avslutar Stenius: "När vi förfaller till förenkling, då sviker vi vårt journalistiska ansvar!"

Menar du att inslaget om ultraljudsskrämmare i Plus var en kategorisk svartmålning?
Javisst! Vi kan givetvis inte svara för våra konkurrenters produkter, men om våra apparater inte skulle fungera som vi utlovar, hur skulle vi då kunna ha överlevt som företag i snart tjugo år med den 1-åriga öppet köp garantin vi har lämnat under alla år? (fr.o.m. 2004 är återköpsgarantin 2 år!)

Ja, men folk ids väl inte alltid att returnera apparaten?
– Nej, kanske inte för en 100-lapp eller två. Men vår utrustning kostar vanligtvis mellan 1000 och 2000 tusen kronor och då skulle åtminstone jag vilja ha pengarna tillbaka om jag inte vad nöjd. Skulle inte du det?

Och?
Jag menar, att om flertalet kunder inte skulle vara nöjda med utrustningen, då skulle ju samtliga av dessa utnyttja återköpsgarantin. En så stor returprocent skulle vi aldrig kunna klara av. Vi skulle få plocka ner skylten ganska omgående. Enkel logik eller hur?!

Så, vad har hänt?
– Granskningsnämnden fick in en anmälan från oss både rörande flera osakligheter samt partiskheten i programet. Den här gången kunde dessutom sambandet mellan Plus inslag om ultraljudsapparater och vår minskade orderingång nöjaktigt styrkas. Lever vi i ett rättssamhälle så kunde Granskningsnämnden inte undgå att fälla Plus.

Lever vi i ett rättssamhälle?
Nej, inte att döma av GN:s friande utslag i April -03. Vårt påpekande att ingen skall dömas ohörd noterades visserligen i nämndens beslut, men sedan drog man inte konsekvensen av denna för ett rättssamhälle så fundamentala rättsordning.
Istället gjorde man distinktionen i sitt friande, att med "en klart utpekad part" så menas "i radiorättslig mening" att den förfördelade eller dennes produkt måste nämnas vid namn.
Att Granskningsnämnden valde att frångå lagens andemening, trots att vi dagen efter sändningen hade en minskad orderingång på mer än 80%, får mig att dra slutsatsen att nämnden endast är ett spel för galleriet, vars uppgift är att skydda SVT från skadeståndsanspråk. Den politisering och och juridiska inkompentens nämnden det senaste året har blivit anklagad för, verkar således vara berättigad.
En sorglustig konsekvens av nämndens "prejudicerande dom", är att nu är det i princip fritt fram att i TV t.ex. säga: "Manlig medlem av kungafamiljen 55+ är pedofil...." Alla vet vem det är, men "i radiorättslig mening" är inte personen "en klart utpekad part". Såp- och skvallerprogrammakarna måtte jubla....!

Hur ser du på framtiden?
– Vi har inte uttömt våras juridiska möjligheter ännu. Mitt ärende ligger för närvarande hos Europadomstolen För De Mänskliga Rättigheterna (ECHR) i Strasbourg. Någon gång sent i detta decennium lär vi få besked i skuldfrågan.

Men, i ett längre perspektiv
kommer vi, på samma sätt som Kopernicus en gång lyckades få världen att inse att jorden var rund, också att få människor att inse, att ultraljudsskrämmare är framtidens saneringsmetod mot skadedjur.
Trots allt, vilket var glädjande i all bedrövelse, var att ytterst få av våra kunder som fick leverans veckorna innan Plus-inslaget 21 oktober valde att utnyttjade återköpsgarantin. De var helt enkelt nöjda, trots den desinformation Sverker Olofsson förmedlade....

Epilog
Hösten 2004 lämnade ECHR beskedet att ärendet var "inadmissable" på grund av att rätten i Strasbourg ansåg att de nationella juridiska möjligheterna inte hade blivit uttömda.
Vid ansökningstillfället fanns en undantagsregel, som gav dispens till ECHR om käranden kunde påvisa att rättelse i det nationella rättsväsendet inte var möjlig, något som Pelle Båth med fog kunde hävda (ekonomiskt förtal av företag går enligt nuvarande svensk lagstiftning inte att beivra, därtill är Tryckfrihetsförordningen för stark). Detta faktum hindrade ändå inte ECHR, troligtvis till följd av massiv anhopning av nya ärenden från östeuropa, att retroaktivt ändra sina regler.

Så konklusionen blir; att ha rätt är en sak — att få rätt är en helt annan sak ......

Epilog 2
Så har det hänt igen! Trots att Sverker Olofsson i SVTs Plus efter polemiken vi förde 2002, borde vara rysligt medveten om att programinslaget då bröt mot Radio- & TV-lagen så det sjöng om det, så gör han om samma misstag — den att inte bjuda in en representant för elektronisk skadedjursbekämpning till Plus 2009-10-15.
Som vanligt fick Anticimex ensam audiens och kunde i strid mot Radiolagen ostört sprida sin desinformation om mösskrämmare. Man vet inte om man skall skratta eller gråta — luttrad som jag är vid det här laget så väljer jag att skratta (dock något uppgivet...!).
Det är trots allt svårt att tro att Sverker Olofsson skulle vara en ond människa, det finns inget som talar för det. Hans ständiga klavertramp beror nog på stress inför en "dead-line" samt ett stort mått av politisk korrekthet.




Copyright © 2009 - Pelle Båth
Tel. 031-68 46 40
e-post  pb@soveco.se


 Skandinaviskt Miljöskydd & Ultraljudsskrämmares Branschorganisation